På måndag är det dags...
Något jag gort min bästa att undvika tänka på, ngt jag skjutit framför mig .... det är dags för lilleman att börja på förskola.
Jag har varit rätt tuff och haft en, vad jag tycker, helt logisk tanke om hur bra allt kommer gå och hur bra det kommer bli. Jag tror ju det är bra för barn att börja förskola, de blir sociala, lära sig att dela med sig osv osv MEN ... här om dagen satt vi vid matbordet när den där ångesten jag ignorerat letade sig upp och stora tårar trillade ned för mina kinder när vi pratade om förskolan. När maken blev orolig och undrade vad det var snyftade jag fram ... "men men om jag inte är där... tänk om något fruktansvärt händer och jag inte finns där och får hålla honom i mina armar..."
Jag har fortfarande svårt att skriva detta utan att börja grina .. okej jag sitter och grinar. Jag vet helt logisk att sannolikheten att ngt hemskt händer Emil är väldigt liten, jag vet att massa barn börjar på förskolor hela tiden och jag tror helt ärligt talat att Emil kommer vara en sådan unge som ÄLSKAR att vara på förskolan.
Dock har vi spenderat nästan varje dag ihop sedan han föddes och det ÄR jobbigt att han nu ska vara borta från mig ett par timmar flera dagar i veckan.
Det tycker jag fast jag älskar de dagar jag får några timmar för mig själv, det blir liksom en annan sak när han har ett eget schema och är med människor jag faktiskt inte känner särskilt väl, på ett ställe vi inte känner till då han inte fick plats på vårt första val. Dessutom kan han inte gå ännu (gåvägrar fortfarande) och kan inte äta själv riktigt ... inte med bestick iaf.
Nu kommer han skolas in nästa vecka, men sedan kommer han inte vara iväg mer än 15h i veckan eftersom jag är arbetslös och det lättar min ångest lite. Vi har valt att lägga ut dessa timmar på tre dagar, då det dels blir mer praktiskt för oss och jag tror det också blir bättre för Emil med lite längre dagar (5h) om jag sedan för jobb och han måste gå in på heltid fram tills make kan gå ned i tid.
Jag tror att det kommer gå bra, men lite ångest har jag fortfarande.
Älskade busunge.... ska busa utan mamma <3
Hur gjorde ni ? Kände ni också förskole-ångest?
#förskola #ångest #barn #inskolning #föräldrarskap
Sofia
10 januari 2015 15:38
Fy förstår att det känns jätte jobbigt, jag som inte ens kan lämna mina hundar på hunddagis, gråter bara av tanken faktiskt, Så kan ju bara tänka mig hur det är med ett barn. Men som du skriver, det kommer gå bra :) Tänk på allt kul han kommer göra å få massa nya kompisar.Jag gick själv aldrig på dagis eller fritids eller nåt, jag älskade att vara hemma med mamma. Men när vi började skolan kände alla varandra redan, alla utom ja typ :) Men det gick bra det med, men lovar det kommer gå toppen :D <3
Tack för ditt mail :D Din gästblogg kommer komma upp 18:e lör kl 18 :D
KRAMISAR
http://bian.bloggplatsen.se
Annie
10 januari 2015 16:37
Sv: Haha javisst är det så, allt går att hitta på google! ;)
Aha okej .. Vad var det för mediciner?
Om det är ok att jag frågar :)
Nä inte gör det nåt ;)
Fina bilder! ;)
Kram!
http://www.lifebyannie.bloggplatsen.se
LADY THIRTY
11 januari 2015 08:01
Ja, jag kände förskole-ångest! Det går över och så kommer det tillbaka :)
Bra start med 15h/vecka, för både dig och honom.
Lycka till <3
http://ladythirty.se
Emm
11 januari 2015 11:04
Jag kan tänka mig att det är jobbigt. Under mina 2,5 år som förskollärare finns det en del fall där jag fått ge stöd till föräldrarna istället för barnet vid lämning. Det är nog väldigt mänskligt som mamma att ha dessa känslor i samband med att man lämnar bort sitt barn. Mitt råd är att prats med pedagogerna och var öppen med hur du känner så kan ni samarbeta med dessa känslor. Kram
http://www.emelisian.bloggplatsen.se
Jesper
11 januari 2015 15:10
Du är nog inte ensam om att tycka det känns jobbigt. Jag vet när jag blev lämnad på dagis (hette ej förskola på den tiden tror jag) första gången så stod jag vid grinden och grät när mamma lämnade mig. Det var såklart superjobbigt för henne. Men nästa dag så ville jag inget hellre än gå dit för när man träffar andra ungar blir det tydligen hur kul som helst :)
http://bodypalace.se
Vivi
13 januari 2015 13:57
Tack Jesper !
Margita
11 januari 2015 15:26
Det var ju ett tag sen för min del men jag känner igen mig. Det var oerhört svårt och ångestframkallande. Men det gick ju bra och fina barn blev det! Din Emil kommer säkert att stortrivas, särskilt som du tror att han kommer att göra det, du känner ju honom. Att gå och äta kommer han att lära sig fort på förskolan - barn lär barn....:)
Hoppas det är en bra förskola!! Och att ni alla kommer att trivas där!
Fina bilder på lilleman. <3
KRAM
http://sengas.bloggplatsen.se
Linda
11 januari 2015 20:31
Jag förstår din ångest. Har själv varit där några gånger (har nog berättat om det för dig) Nen det blir bra och Emil kommer att trivas kanon, det är jag söker på. Det måste vara skönt att Emil bara behöver vara där 15 Tim/vecka och bara tre dagar. Tänk om alla barn alltid kunde få ha sådana tider, tycker jag. Det hade varit toppen!
Kram
http://www.enlitenvra.blogspot.se