Hej!
Hur har du fått dina istagrambilder här på din blogg? :o kram

Du är så fiiiiin!

Har numera lagt till din blogg till vardagsläsning & kommer följa dig! Mysig blogg :)
Kram Miranda

Hej, här kommer en lite längre kommentar, men jag är lite nyfiken på en sak när du berättar om din tid som barnflicka i Saltsjöbaden. När man tänker på barnflickor och andra anställda flickor i hushåll i finare familjer tänker man på att det kanske inte alltid får vara hur som helst. Då undrar jag: Har du någon gång blivit tillsagd att klä dig på ett visst vis som barnflicka? I så fall, berätta hur?

Har själv varit barnflicka, på två ställen, båda gångerna i finare familjer. Fick jobba ganska mycket (barnpassning, städning, matlagning, diskning, dukning, servering, tvättning, strykning med mera), och tjänade ganska dåligt med ganska lite ledigt (hade väldigt dålig koll på Sveriges arbetsmiljölagar, det är faktiskt ganska vanligt när man anställer unga inneboende flickor, och fackföreningsmedlemskap var inte att tala om), men det var ganska bra familjer.

Jag är född 1976. I juni 1992 slutade jag 9:an. Var inte direkt skoltrött, men kände bara att jag ville göra något annat ett tag än bara skola (på den tiden var det faktiskt fortfarande inte lika självklart att studera vidare direkt efter 9:an). Så jag tog, som 16 år gammal flicka, anställning som någon slags inneboende blandad barnflicka-hembiträdesflicka samt städflicka-köksflicka (officiellt kallades det "barnflicka"). Flyttade hemifrån från Skåne, och hamnade hos en familj som bodde på en mycket gammal herrgård (från 1700-talet, fast det hade gjorts vissa tillbyggnader senare) mitt inne i mörkaste Småland (något jordbruk hade inte funnits där sedan 1800-talets mitt någon gång, minns jag för mig familjen berättade). De hade två döttrar (6 och 10 år) som jag kom bra överens med. Jag bodde i ett litet rum i en takvåning, högts upp i ett trapptorn. Det var både kusligt och mysigt på samma gång på hösten och vintern. Det var samtidigt ganska intressant att höra familjen berätta om gårdens historia (som de tydligen kunde en del om), eftersom jag alltid varit ganska intresserad av historia. Minns att jag kunde spela piano, så jag sjöng en del med barnen där ibland eftersom det stod ett gammalt piano i ett hörn på andra våningen. Något som familjen uppskattade väldigt, faktiskt. Läste en del för dem också. Familjen var väl inte så dålig egentligen, men det var mycket att sköta i huset.

Två år senare ville jag ha lite miljöombyte, så den 10 juni 1995 (tidigt på morgonen, efter att ha sagt hejdå kvällen innan) lämnade jag gården, där de i stället anställde en annan flicka, medan jag tog anställning hos en annan familj, som bodde i en stor lägenhet på Östermalm i Stockholm. Officiellt var jag anställd som barnflicka, men arbetsuppgifterna var desamma. De hade en 6-årig dotter. De var jättesnälla, men det bästa var att deras hushåll var inte lika stort, och därmed inte så mycket att sköta. Blev kvar där ända till slutet av augusti 1999, då jag som 23-åring fortsatte studera (historia), flyttade till egen lägenhet och tog körkort, medan även denna familj anställde en annan flicka.

Angående klädsel och uppförande kunde det vara ganska hårda krav. Det var inte så att man tvingades ha på sig någon traditionell hembiträdesuniform och niga eller så (däremot uppföra sig bra). Till vardags fick jag ha på mig vad jag ville (så länge det var rent, helt och inte utmanande och så, brukade ha tröja och jeans eller mysbyxor) men sedan på helger, bjudningar-fester, födelsedagar, jul och så skulle man klä up sig, och likaså när man skulle ha möte med sina arbetsgivare, eller när man åt med familjen någon kväll ibland (på dagarna spelade det ingen roll så länge det inte var något speciellt). Det gällde båda familjerna. Vet att jag fick servera ganska mycket. Familjerna betalade kläderna, men jag fick ansvar för att hålla dem rena och snygga (gick de sönder betalade dock familjerna nya), samt tvätta och stryka dem (fanns alltid 2-3 likadana reservplagg, dock).

Som jag avskydde det! Har aldrig tyckt om finkläder. Jag fick skriva på i anställningen när jag började att jag accepterade det, och de kläder som bestämts. Sedan fick man inte ta av sig de kläderna förrän arbetsgivaren sa att det gick bra (alltså efter tillställningen eller var det nu var) och det accepterades inte att till exempel slarva och ha blusen/kjolen utanför kjolen/byxorna (skulle vara instoppade innanför skärpet) och man fick inte ha på sig något som inte tillhörde klädkoden (detta kunde resultera i rejäla tillsägelser).

I första familjen skulle man ha på sig en vit blus och en svart kjol vid sådana tillfällen. När jag kom till den andra familjen trodde jag givetvis jag skulle slippa detta men inte ens de, som var så snälla, accepterade det vid finare tillställningar, nej då fick jag höra att man där skulle ha en vit skjorta och ett par svarta, snyggare byxor. Trodde först inte jag skulle stå ut igen, men eftersom de var så snälla annars såg gick det ändå ganska bra.

Serverandet var extra jobbigt. Framför allt i första familjen. Då fick man först göra i ordning, sedan sätta sig och vila en stund, därefter byta om, redo att välkomna gästerna. Sedan servera. Efter festen skulle man duka av och diska (för hand, diskmaskin förekom av någon anledning inte där, var faktiskt inte lika självklart 1992 som i dag). I andra familjen räckte att man gjorde i ordning först, sedan brukade jag få två timmars ledig tid, så jag kunde gå till mitt rum och vila. Sedan fick man byta om och förbereda sig för att välkomna gästerna. Var det sent fick jag dock oftast tillåtelse att vänta med avdukningen och diskningen till tidigt nästa morgon (de hade i alla fall diskmaskin där).

Minns att jag i första familjen klagade en hel del över kraven på klädseln i början, men fick alltid ge mig, eftersom jag visste att jag skrivit på anställningsvillkor. Jag minns att jag frågade en gång varför det var så ofta, men fick bara till svar att det ingick i anställningen, och det skulle se dumt ut om jag fick se ut "hur som helst" på vissa av de där tillställningarna, men inte på andra. I den andra familjen försökte jag någon enstaka gång men det var som sagt inte mycket att bråka om.

Kan berätta en liten episod från andra familjen. Det var efter någon middag eller så (jobbade en söndag) och alla hade gått hem. Inte speciellt sent, men plötsligt när jag skulle plocka upp något som trillat ner på golvet låg jag i nästa sekund där, och hade somnat. Vet inte hur jag gjorde, men var väldigt trött. Vet att dottern skrattade för jag måste sett dum ut när jag låg där på golvet, iklädd finkläder.

Hej! Vi ska gästblogga "tillsammans" hos Johanna, ska bli jättekul, funderar på att ha ett tema, tex vin... lite för att skriva helt annat än på min blogg... vad tror du om det??

Så vitt jag förstår är det din dag idag?:))
Precis en vecka efter MIN dag!

Vi vattumän är ju otroligt fina och härliga människor, det är verkligen något väldigt speciellt med oss!
Jag hoppas att du får känna av det extra mycket just idag och att du får njuta och glädjas och känna dej älskad och speciell!
Jag ligger ju några fjuttiga år före dej och kan glatt konstatera att efter trettio blir det bara bättre!

Ett stort grattis till dej och som min lilla tös sa till mej för en vecka sedan:
Ett riktigt gott nytt år!:)

Kramen

Hej Vivi :)
Ville bara tacka för tipset på mitt "SPA inlägg".

Mvh Sara

Jättebra blogg! :)
Kommer att följa den. :)

Hej!
Tänkte bara tala om att jag äntligen börjat länka andra bloggar,,,igen. Så nu lägger jag till din trevliga blogg som jag besökt alltför sällan.
Ha det gott!!!

:)