MissVivis synvinklar

Inlägg publicerade under kategorin Bloggevent

Av Vivi - 24 december 2012 09:00

 KÄRA BLOGGVÄNNER!!

Som en liten julklapp kommer ett litet rim från mig till er, OM er.

Ni får ha lite överseende för det var inte det lättaste.

  

GOD JUL!!!


 


Granen är klädd och julklappar klara
Nu ska vi äta, mysa och "bara vara"

 Fnulan som vanligt har massor på gång
men jag hoppas du nu tar en ledighet lång

Firar ni själv eller med gäst?  
Består julen av mys, familj eller fest?

Jag vet hur Filozophie kommer fira minsann

med familj, god mat och systern så grann

Familj, vänner och kärlek i massor

riktig jul köps ej i kassor

2012 var för Johanna ett rätt tufft år

jag hoppas 2013 du allt du önskar får



Finaste Mia som så mycket kärlek till andra ger
Hoppas sötöra & vovvar ngt fint dig ger



Paket, Kalle Anka, mat och Choklad

på julen finns det mycket som gör en glad


Eleonore med liten massor har bakat

och Sussi  alla glöggsorter smakat


Det är dags att rasera ditt pepparkakshus

och tända en massa julegransljus


Sara  firar jul med man & barnen små

och Linda med familjen i sin vackra vrå


På julafton tiden gärna fort försvinner

men ta det lugnt, jag lovar ... du hinner


Fina frun kommer säker fira jul i vacker klänning

och hos Madelein alla barn väntar med spänning


Kommer tomten till er som hon, han eller hen

eller är det kanske en det eller en den ?


Jessica idag slipper du kring julbord ila

och Patricia, söta, ta det nu lugnt & vila


Hos oss kommer katter klättra i gran

hoppas den står upp på dopparedan



JoHaNNa  så duktigt med julbestyr pysslar

och Zara-Lou med resorna sysslar 



Margita myser med familj och katter

hoppas julen är full av värdefulla skatter



Ät nu av lax, skinka och sill
och en snaps eller två om man så vill


Anna, hoppas att lillen ej tittar ut

förrän julen gått förbi och är slut

Linda ha härligt med son & fästman

och hoppas du Chris pluggat hann.



Magdalena jul med familj & djur spenderar

och en riktigt God Jul till Hanna som funderar


Jenny har hoppas att du av jultoment får

ett riktigt bra jobb så bra det bara går !



Cecilia darling ska på julafton arbeta


Emm kommer vi snart om boken få veta?



Blogga nu lagom och stressa inte mer

en riktigt god jul från mig till er !



 


 







Av Vivi - 21 december 2012 09:00

Jag tänkte samla några av mina favoritinlägg här nedan.

Oftast inlägg där jag berättat om något väldigt personligt

eller där jag haft väldigt starka åsikter.

En del av inläggen har en del meningsbyggnadsfel m.m.,

men jag hoppas ni har överseende med det.


Kan också tala om att ett speciellt inlägg till er mina bloggvänner 

kommer här i bloggen på julafton...

  


Personligt:


Ser jag inte dom ser dom inte mig


Att sätta dit en "player"


När det vackra gick i tusen vassa bitar

(Personligare än så här blir det nog inte...)


En riktig TV-Såpa



Viktiga inlägg om kropp, hälsa & feminism


Inget hindrar dig från att bli lycklig


Ett råd till alla unga tjejer med kroppskomplex


Det är aldrig tillräckligt


Lycka - bitterhet- livet


Siffror gör dig inte vacker


Förklaring av feminism


      

    


   










Av Vivi - 21 oktober 2012 11:00


Min bloggis Johanna ska ha en bloggträff i skåne den 1 december.

Jag ska dit ! Ska du / vill du ?

Det blir trevlig sällskap och även god mat & dryck för en liten kostnad.

Du hittar mer information i hennes blogg här !


 

Av Vivi - 12 oktober 2012 13:00

 Idag har vi vårt sista gästinlägg, det är Hanna som skriver ett inlägg.

I Hannas blogg finns alltid många kloka inlägg, med många åsikter och utrymme att diskutera.

På sätt och vi handlar detta inlägg om en resa, en livsresa, en åsiktsresa kanske! ?


Skall vi möta livets stora frågor idag?


Det är en fråga som jag ställer mig ibland. Skall vi sätta oss ner och diskutera döden? Eller meningen med livet? Tja. Vad är döden? Inte är det energi som slutar att existera i varje fall. Energi som förflyttas från ett objekt (en kropp) till en annan plats. Denna plats borde rimligen vara någonstans i närheten eftersom det verkar ologiskt att energin förflyttas till ett annat plan? Så har jag tänkt.


Meningen med livet. De dagar då jag inte riktigt vill, då tänker jag att den enda meningen med livet är att vara lycklig. Jag tänker att jag är så liten att jag ändå inte kan påverka. De dagar då jag vill, de dagarna tänker jag att meningen med livet är att vara lycklig men samtidigt påverka. Försöka att göra livet bättre för andra människor också. Då tänker jag att den sanna lyckan är att dela lyckan med andra, speciellt de som behöver det mest.


Livets stora frågor är som oss människor. De förändrar sig hela tiden. Frågorna är desamma, precis som kropparna vi lever i, men svaren verkar förändra sig varje dag. För mig är det viktigt att ändå reflektera och fundera över dem ibland. Viktigare frågor att veta var du står någonstans är ju etik och moral. Är det rätt att döda? Någonsin? Är det rätt stjäla? Om du gör det som Robin Hood? Hur mycket värt är en människas liv och hur skall du behandla andra människor. För om du vet var du står i de frågorna, då kan du vara mer säker på var du står som person. Fast. Precis som med allt annat så förändrar sig de åsikterna över tiden.


Så skall vi möta livets stora frågor lite idag, så att vi imorgon kan försöka att möta livets stora problem. Som hunger, krig och förtryck? Eller så kan vi ta oss an mindre problem som chefen, transportkostnader och val av kläder?



Många kramar till alla som har läst och kramar till Vivi också, hoppas hon har en fin semester.


Hanna

Av Vivi - 11 oktober 2012 11:15

...när jag trillade ner i Bulgariens ända hål? Inte? Då är det dags nu!


Jag var där sommaren 2007 med en vän. Vi hängde med våra unga grannar från Jönköping. Vi var på väg ut för göra stan, som alla andra kvällar. Att beskylla mig för vara full vore fel, men nykter var jag inte heller. Men detta hade garnerat skett ändå. Utan tvekan. Klant som man är!

Jag går och pratar med en av killarna och tittar inte alls var jag sätter mina fötter. Och rätt som det är försvinner marken under fötterna och jag flyger i marken. Där ligger jag och skrattar och undrar vad som hände.

De andra visste inte om de skulle börja skratta för det såg tydligen rätt roligt ut när jag begav mig ut på en liten flygtur. De frågar mig hur är det?? Och jag skriker, var i helvete är min sandal? Jag hade tappat den under flygturen och hade fått mig den var på väg i underjorden eller nått sånt. Det var ju trots allt mina favoritsandaler kvällen till ära. När de till slut inser jag bara undrar över min sandal och mår bra, vågar de små skratta och berätta hur det såg ut. Jag fick på sandalen, borstat av händer och knä, så kunde vi gå vidare och skaka lite rumpa


Dagen efter upptäckte man ett par mindre smickrande skrapsår här och där. Men det kunde gått värre än så, men ibland har man tur!

Kramar från klanten som ni hittar på följande blogg

http://lifeofjohanna.bloggplatsen.se


Tack snälla Johanna för ditt reseminne!

Johannas blogg är en personlig blogg med en massa roligt, klokt och allt däremellan,

dessutom är Johanna en otroligt go & härlig tjej !

 

Av Vivi - 10 oktober 2012 10:15

Idag får gulliga Sofia berätta om sitt bästa reseminne!

Sofias blogg kan du läsa om hennes vardag med alla sina djur

och även ett av hennes stora intressen : Film !


Mitt bästa reseminne


Ska bli väldigt trevligt att gästblogga lite hos Vivi! Jag har tänkt berätta om mitt absolut bästa reseminne. Jag har alltid varit ett stort fan av Spanien. Jag tycker om allt med det landet, människorna är trevliga, underbart klimat, god mat och massa att se. Inför denna resan hade vi varit med om ganska mycket hemmavid, min mamma och pappa hade skilt sig och sålt vårt hus, så vi hade haft en tuff period och bestämde att vi skulle göra något tillsammans, min mamma, bror och jag. Så jag valde att vi skulle åka till Fuerteventura, som jag alltid velat åka till. Vi bokade en resa med ganska okej pris, vi skulle ha lägenhet så ingen mat var inkluderad.


Direkt vi landade så kändes det att detta skulle bli en toppen resa! Vi hade väldigt tur med vädret hela veckan, vi åt jätte gott och bodde bara ett stenkast från stranden. Fuerteventura har de mest fantastiska stränderna jag någonsin sett, blått hav och kritvita stränder, mer kan man inte begära! En dag gick vi 7 km på stranden åt det håll, och då var den inte slut än men vi var för trötta för att fortsätta eftersom vi skulle tillbaka ocksåJ

Fuerteventura är verkligen sjukt fint, finns massa att se och bättre stränder undrar jag om man kan hitta i Europa. Har ändå rest väldigt mycket här och sett en del turistställen. Vi reste till Jandia och det var det finaste ställe vi var på, har även några år senare åkt tillbaka, då var vi i Costa Calma men det var inte lika kul stad där, även om stränderna var lika fina.


Det var verkligen ett perfekt ställe att resa till för lugn och ro. Jätte mysiga shoppinggator och inte alls mycket ”jobbiga” försäljare som ska pracka på en massa saker som det ofta är utomlands. I Jandia var det en jätte fin shoppinggata som gick längst stranden (en bit från stranden men i samma riktning) med massa fina butiken som har det mesta. På lördag och onsdag var det marknad, där man kan fynda en massa bra märkeskopior och annat roligt.

Skulle nog säga att Fuerteventura mer är ett vuxenställe, visst kan man åka med barn men vågorna vid havet är ganska stora så då skulle jag satsa på ett Hotell med stort poolområde. Passar par perfekt!

Hoppas ni fått läsa om ett ställe ni aldrig varit och att ni blir sugna på att åka hit.


     


//Kramar Sofia




Av Vivi - 8 oktober 2012 10:15

 Idag är det fina Eleonore som skrivit ett par rader om en resa hon alltid kommer minnas.

Eleonore har många tips, fina foton och goda recept i sin blogg !!


Att få chansen att gästblogga hos fina Vivi är ju något man inte går miste om. Hon är just nu ute på en resa långt, långt borta som jag inte är ett dugg avundsjuk på, jag trivs ju såå bra här i kalla och regniga Sverige. Skämt åsido, det finns resor man gärna åker på och som man aldrig kommer glömma.


Min språkresa 2003 är en sådan resa jag aldrig glömmer. Jag hade precis slutat i 8an och detta var min första resa på egen hand. Jag var en otroligt blyg tjej som skulle ge mig ut i världen helt ensam men jag kunde inte gå miste om denna möjlighet att få utvecklas både min engelska och som person. En junidag går jag av planet i London för att sedan åka till staden där jag ska tillbringa de tre kommande veckorna. Jag var otroligt nervös över hur det skulle bli, skulle jag få några vänner, skulle jag våga tala inför alla på lektionerna, hur skulle värdfamiljen vara?


Jag hade inte behövt oroa mig. Jag lärde känna några trevliga tjejer, däribland tjejen som jag delade värdfamilj med. Vi pratar än idag med varandra. Vi åkte på utflykter till London, Stonehenge, Isle of White och New Forrest. Vi spenderade eftermiddagarna efter skolan på stranden, i stadens butiker eller ätandes på smörgåsar från Lord Sandwich. En makeupkväll på Body Shop,besök på 3d-bio, spel i arkadhallen på piren, en luftballongsfärd och turer i stadens väventyrsbad var bara några av sakerna som gjorde denna resa till något extra.

Min språkresa var det bästa som hänt trots att vi hamnade hos en värdfamilj som glömde komma hem och ge oss middag ett par kvällar och som slängde min kompis ryggsäck med pass och flygbiljett i soporna för att hon glömt den i rummet på hemresedagen. Man varje resa har sina baksidor. Men det kanske är de som gör att man uppskattar allt det roliga man får göra, det som gör resan extra minnesvärd och olik någon annan resa.


Jag hoppas Vivis resa är lika minnesvärd, både alldeles underbar och romantisk samt rolig och lite annorlunda mot alla andra resor.

Kramar från mig, Eleonore


  

Av Vivi - 7 oktober 2012 11:15

Idag är det underbart fina Cecilia som skriver ett inlägg.
Hon är modig och skriver mycket om sin ätstörning i sin blogg.
Här är hennes vardag...
 
 
 
Hej på er! 

Jag har fått denna otroligt roliga chans att få gästblogga här hos Vivi medans hon ligger på playan och njuter av solen. 
Inte bara jag som är avis antar jag? ;)
Nåväl, Vivi är ju som ni vet emot det här med ideal och hon går verkligen sin egna väg och skiter i en valk här och där. Det är ju normalt. Och hennes tänkande är SÅ sunt. Men.... det är långt ifrån många som har kommit så långt i sitt tänk. Bland annat jag
Jag bloggar om mitt liv, min hälsa och där ingår en ätstörningsproblematik som har funnits i mitt liv i 12 år. Jag är nyss fyllda 24 - så med andra ord så har jag haft släng av ätstörningar HALVA MITT LIV! Herregud, tänk vad roligt jag kunnat ha istället för att oroa mig så förbannat, räkna kalorier, väga mig. Ätstörningarna (eller ätstörningsmonstret som jag kallar det när det är som värst) har inte alltid legat uppe på ytan och rört, ibland har jag till och med gått upp i vikt. Jojjomen, inte bara 1-2 kilo utan hela 20 kilo. Då struntade jag minsann i vågen, åt allt jag kom över. Gud vad jag åt. Verkligen inte hälsosamt det heller. Men när man har en ätstörning så är "allt eller inget"-tänket ganska vanligt. 
Jag äter alltså antingen massor med godis och onyttigt en dag eller så äter jag absolut inte ens en liten chokladbit. 
Hm... vart vill jag då komma med detta? Jag vet nog inte själv. Jag vill egentligen bara säga till er som tvivlar på era kroppar, ni som vill börja banta och välja svältvägen - för fan gör inte det! Jag började svälta mig igen för ett år sen. Visst jag gick ner 7 kilo men levern höll på att paja, mitt blodtryck är hyperlågt, jag riskerade hjärtattack, blev hårig, fick stora påsar under ögonen, orkade inte gå i trappor ens (Jag är som sagt inte gammal, i min ålder ska man kunna springa  uppför trappor!) jag blev iskall, orkade inte ens shoppa - MED MERA. Ja det finns mer, finns inte mycket positivt med den sjukdomen. Det är helt enkelt inte värt det. Man pajar mest för sig själv. Min sambo är den som blivit lidande och dessutom vill han ha en kurvig Cecilia. Min egna sambo har ju för fasiken till och med större bröst än mig och han är ingen 150 kilos heffaklump direkt. 
Kurvor är vackert, bara det att dom inte passar på mig. Det tycker jag nu. Om ett tag kanske jag har återfått mina kurvor och fått tillbaka all energi och kanske tagit igen lite här i livet. Eller så finner jag balansen jag strävar efter att äta allt i måttliga mängder och lär mig att trivas i min kropp. Just nu trivs jag ganska okej, jag vill inte banta! Jag behöver inte det heller för den delen. Jag har tagit mig framåt, levern mår ganska bra i alla fall. 
Och vet ni vad? Vår kära vän Vivi här, hon har peppat mig, hon har skrivit så fina kommentarer, och hon känner mig inte ens, vi har aldrig träffats! Någon dag hoppas jag verkligen på att få äran att träffa henne och ge henne en kram. 
Jag ser upp till henne för hennes tänk. Hon till skillnad från jag, hon låter inte siffror styra. Jag låter alla siffror styra. Hekton, kilon, gram. 
Och jag hatar det! Jag hatar att en här sjukdomen ligger i min kropp och blossar upp titt som tätt i varierande grad. 
Jag hatar att det drabbat mitt förhållande, mig och mina relationer så negativt. Mitt liv i allmänhet. Men jag är tacksam för fina stöttningar jag får på bloggen från främmande människor och tack vare såna som Vivi har jag kämpat och kämpat.  Jag har till och med efter 4 års sjukskrivning börjat jobba, helt på egen hand, utan någon arbetsträning eller liknande. Jag var nära på att bli inlagd 12 mil hemifrån på ett sjukhus för ett halvårs behandling. Men nu jobbar jag, jag har alltid mat hemma och tar hand om mig själv i den mån jag kan. Och jag går på samtalsbehandling. Kanske får jag lära mig att leva med detta, så länge jag mår bra och försöker. Genom att försöka så kommer man långt! Livet är inte en dans på rosor.... jag har tagit mig igenom mycket så detta ska la med gå!
 
Har du eller en närstående en ätstörning se till att få hjälp, kräv det. Skäms inte, ljug inte för dig själv. Det är som sagt bara du själv som drabbas, du som lider om du aldrig blir frisk. Låt det inte gå för långt. Ju längre tid, ju fler dagar desto värre blir det! Kämpa på.
Ni duger som ni är. Platt, som rund - säkert lika kramgo ändå. Är man vacker på insidan så är man också oftast vacker på utsidan. Och insidan är det som i det långa loppet som räknas.
 
Nej, se till att bädda ner er själva med en varm filt, doftljus, en bra film och något gott att äta. När ni vill. Utan att tänka på kalorier. Jag ska i alla fall försöka och kämpa! :) Jag ska försöka njuta av denna hösten, det gjorde jag inte av förra.
 
Ta hand om er så ses vi kanske hos mig ?
/Cecilia Jacobsson - www.ceciliadarling.se
 
 

Lite mer om MissVivi


Kontakt:
missvivi@hotmail.se

Veckans tips

Bloggträff 7 Maj i Skåne !!

   

FACEBOOK

Instagram

30 besvarade frågor

Kategorier

Hitta i bloggen

Bloggisar

Roligheter

Bloggar jag läser

Något jag brinner för...

Stöd frisk och Fri, föreningen mot ätstörningar

SMS

Sms:a FRISK50 eller FRISK100 till 729 80 så skänker du 50 eller 100 kr.

 

Här har jag varit

För ett år sedan.....

Arkiv

Hitta recept

Matbloggstoppen

Köp en recension

Köp en recension på min blogg på blogvertiser.se

Ragga besökare

Ovido - Quiz & Flashcards