Direktlänk till inlägg 7 april 2010
Detta uttryck var det första jag kom att tänka på när jag läste artikeln om Arne & Gunnel. För är det inte det vi gör med våra gamla ?
Det känns som om vi i samhället sätter dem på hem idag på samma sätt som de ibland sattes på fattighuset förr. Det är ett "problem" vi "tar hand om".
Jag säger inte att alla hem är dåliga eller att lösningen i sig är allt igenom dålig, jag säger inte att barnfamiljen som kämpar med tiden & ekonomin ska ta hem sin dementa svärmor, men tyvärr känns det lite som om man säger:
Tack & hej, nu har ni gjort er nytta i samhället så nu får ni stiga åt sidan och helst inte ta någon plats!
Ett älderboende kan säkert vara en trevlig upplevelse, ett ställe där du kan leva dina sista år med vänner, ägna dig åt sysslor som passar dig i ditt tempo och få den hjälp du behöver, det är iaf så det borde vara.
Men när ett par slits isär, när två människor som lever ihop tvingas leva åtskilda, då tycket jag det liknar mer ett fattighus än ett trevligt älderboende.
Vi som lägger så mycket skattepengar på vård och liknande borde väl kunna ge bättre alternativ till våra äldre ?
Borde vi dessutom inte kunna utnyttja de resurser som finns hos de människor som har ett helt liv med erfarenhet & kunskap ?
Borde inte klyftan och avståndet mellan de "unga" och de "gamla" minskas med hjälp av att låta pensionärer som vill och kan hjälpa till mer i skolorna t.ex ?
Missvivi tycker till!
Sms:a FRISK50 eller FRISK100 till 729 80 så skänker du 50 eller 100 kr.