En dag som denna, grå, trist & tryckande

får man försöka drömma sig bort ett slag...

Jag undrar om jag föddes här, som om mitt liv började som en saga.

Att jag är en bortbyting som egentligen borde växt upp i de djupa skogarna med trollen, det kanske är här jag hör hemma....

Solens försök att ta sig igenom de täta grenarna är knapphändigt

ändå är det tillräckligt för att belysa skogens skönhet.

De små vita blommorna som sträcker på nackarna och sedan bugar ödmjukt för solens gåva, som små stjärnor lyser de i den mörka mossan.

Mossan ja, skogens gröna matta & bädd.

Den är sval & mjuk mot huden,

visst finns det vassa barr & annat smått som känns, 

men det är bara en del av naturen som vill göra sig påmind.

I skuggorna gömmer sig hela skogens mystik, det vackra och det okända.

Stänger jag ögonen talar ljuden & dofterna om skogens rikedom.

I tystheten hör jag allt.

Fåglarna som tacksamt sjunger lovsång , insekternas mjuka surrande,

vinden som letar sig fram mellan grenarna,

det är skogens andetag.

 

malin-helena

1 juni 2010 16:38

Vilken skön,härlig text att läsa. :)

Ja, det gör mig egentligen inte så jätte mycket att jag måste dit igen och göra klart tatueringen. Men det är ju det att man inte kan/får sola på ett tag efter att man gjort den.. Vilket innebär att min solsäsong blir något uppskjuten. :P
Men det är smällar man får ta.
Ja, som du säger så är det ju faktiskt en investering i mig själv. Ett kroppsligt smycke. :)
Jag tror inte att det kommer komma upp någon bild idag dock. Den är fortfarande så röd och irriterad, ser inte så fint ut på bild.

Ja, jag har sagt till Johan att vi borde ta med i alla fall den gamla mamman ute hos hans pappa och få henne kastrerad. För det är synd om henne. För det första att hon är så gammal och kanske inte orkar med så många födslar mer. Och sedan så ju för att det inte ska komma så många mer ungar.
Johans pappa tänker ju inte så. Det är ju så för bönder (generellt) att de bara ser att det är naturens gång, katter får många ungar och de man inte vill ha gör man sig av med. Gillar inte alls det tankesättet, men många tänker ju så.
Fast han kommer ju som sagt att behålla en bäbis. :) Det har han gjort nu de senaste 3 åren. Och det var bara i år som 2 dött, och det var ju inte menat att det skulle bli så.. :(

http://malin-helena.bloggplatsen.se

 

Maddo

1 juni 2010 20:51

Gillar när du skriver från hjärtat!

http://blogg.dreammaddo.se

 

Sussi

2 juni 2010 00:01

Det var ingen dålig dröm det där. Vad vackert skrivet. Hoppas även ni får njuta av solen snart. Vi har haft väldigt tur här i mellersta delarna senaste månaden..

Kramisar

http://allt-om-inget.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är något speciellt med de där första.... Första tårtbiten Första steget Första resan ..... Första karusellen !!                    Det kommer inte bli det sista .... speciellt det lilla parisehjulet Emil älskade ...

Jag har gått upp något kilo och det är nog för att mitt hjärta blivit så tungt så tungt. Jag tror mammahjärtan ofta väger tyngre än andras..... (och vissa pappan-hjärtna med så klart). Det är en massa spännande på gång i våra liv nu och mycket av d...

Semester.... ahhhh ljuvliga semester.... typ! Okej jag får faktiskt vara liiite bitter att hösten började samtidigt som min semester och för att det faktiskt är lite svårt att slappna av när man förbereder för flytt. Dessutom så fick vi ställa in...

Jag läste just en fantastiskt sorglig krönika av Staffan Landin (läs den gärna här). Den handlar om flyktingfrågan och framförallt om det orimliga hat den frågan väcker och troll .... jävla troll. Jag har ingen sympati för de människor som via r...

.. SER JAG UT NÄR JAG FÖRSÖKER GÖRA SIT-UPs.....