Det var länge sedan jag skrev något i minnes kategorin, med tanke på ett av mina senaste inlägg så väljer jag ett lite jobbigt minne, ett minne då jag verkligen kände mig utsatt.

Det jag var med om är på inget sätt ovanligt och det är något jag önskar att vi kunde förhindra genom att stärka unga tjejer, lära dem våga säga nej och även genom att prata med unga killar. Lära dem gränsen mellan vad som är okej och vad som är att gå över gränsen!

 Jag var 15 år och hade precis upptäckt att alla killar inte tyckte jag var så ful som jag hade fått höra. Jag hade upptäckt att uppmärksamhet var något roligt, men ibland kan de bli för mycket...

Det var inte så mycket folk på ungdomsgården, men vi hade följt med A-Ms kille till hit och det var kul att hitta på något mitt i veckan.

Jag och A-M satte oss i en av sofforna och snackade lite med ett av stammisgängen, en av de grupper som alltid verkade hänga på ungdomsgården.

De verkade rätt sjyssta och jag fick en massa komplimanger, jag blev så himla generad, men det var kul att få komplimanger istället för skällsord.  

Plötsligt försvann A-M , hon skulle leta reda på sin kille, jag och killgänget satt kvar och snackade en stund.

Jag vet inte när stämmningen ändrades, jag vet inte när de gick från komplimanger till att de började ta på mig.

En av killarna var värre , han satte sig i mit knä vilket gjorde att jag inte kunde resa mig. Jag vågade inte riktigt säga ifrån ordentligt, jag ville inte att de skulle bli arga eller tycka jag var tråkig. Jag ville att de skulle vara som förrut & att de skulle sluta ta på mig.

Kunde inte förstå varför ingen såg mig och kom och hjälpte till.  A-Ms kille kom , men när jag bad honom om hjälp bara tittade han på mig med förakt, ryckte på axlarna och gick förbi. Han var visserligen bara 16 år, men avskyr honom fortfarande för den händelsen.

Tillslut kom en äldre kille fram till oss och de andra verkade backa lite.

Jag gjorde mig redo att ta mig loss och upp när han satte både händer om sidan vi mitt huvud, lutade sig fram och sa:

"Vad säger ni grabbar ska vi släpa in henne på toa och ha gruppsex?"

Jag blev aldrig insläpad, men jag kommer inte riktigt ihåg hur jag tog mig därifrån. Kanske lyckades jag tränga mig förbi och upp, kanske kom min kompis A-M och de backade. Kanske de tyckte att de hade haft sitt lilla roliga och lämnade mig.

Jag tror att det är många därute som har varit med om liknande &  värre. Upplevelser som jag tror kan undvikas med rätt hjälp.

Alla borde lära sig att våga ryta till ibland!

 

Zandra

17 augusti 2010 11:30

Fy så hemskt :( Jag tror inte de fattade vilken situation de satte dig i.
Jag har två gånger varit med om att bli uppträngd mot en vägg. En gång när jag gick i gymnasiet, och då var det av en kille jag kände lite. Då blev jag inte rädd utan tyckte mest han var äcklig och jobbig. Och han var full som en kastrull så jag kunde slingra mig loss.

Andra gången var ganska nyligen, i början av sommaren. I en källarkorridor i ett hus intill här när jag var på väg till pendeltåget. En helt främmande snubbe. Men då blev jag bara förbannad, och det var nog bra att jag reagerade så. Jag satte en armbåge i bröstet på honom och röt att han skulle flytta på sig. Han gav sig direkt. "Ey jag skojade bara, skojade bara" Jättekul! NOT

http://drak.bloggagratis.se

 

Margita

17 augusti 2010 13:06

Ja tyvärr, är man för "mesig" så kan det hända saker. Det har jag tyvärr erfarit när jag var ung. Jag har tyvärr varit med om värre saker än det du beskriver och jag känner att det är något som präglat mig hela mitt liv. Faktum är att jag haft svårt att lita på män. Har fortfarande taggarna utåt - tyvärr! :( Vet att det finns bra män, men de som utnyttjar kvinnor, ja, vet inte vad jag ska säga om dem - j-a förtryckare kanske?! och jag brukar inte svära....;)
Det är jättebra att du skriver om detta för att jag tror att det många gånger är ett större problem än vi vill veta om. För tjejen blir det gärna skuldkänslor inblandat. Man vill kanske inte prata om det. Tänker att det är ens eget fel - vilket det till 99,9 % aldrig är!!!! Den där ynka 0,1 procenten lämnar jag till de kvinnor som är lika stora förtryckare som en del män.

http://sengas.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är något speciellt med de där första.... Första tårtbiten Första steget Första resan ..... Första karusellen !!                    Det kommer inte bli det sista .... speciellt det lilla parisehjulet Emil älskade ...

Jag har gått upp något kilo och det är nog för att mitt hjärta blivit så tungt så tungt. Jag tror mammahjärtan ofta väger tyngre än andras..... (och vissa pappan-hjärtna med så klart). Det är en massa spännande på gång i våra liv nu och mycket av d...

Semester.... ahhhh ljuvliga semester.... typ! Okej jag får faktiskt vara liiite bitter att hösten började samtidigt som min semester och för att det faktiskt är lite svårt att slappna av när man förbereder för flytt. Dessutom så fick vi ställa in...

Jag läste just en fantastiskt sorglig krönika av Staffan Landin (läs den gärna här). Den handlar om flyktingfrågan och framförallt om det orimliga hat den frågan väcker och troll .... jävla troll. Jag har ingen sympati för de människor som via r...

.. SER JAG UT NÄR JAG FÖRSÖKER GÖRA SIT-UPs.....