Direktlänk till inlägg 30 juni 2013
Ena stunden sitter man och klappar sin mage, obeskrivligt lycklig över det lilla liv som finns där inne, nästa sekund slås man av tanken "hur fasen ska jag klara av detta?".
Man inser att man inte vet vad man ger sig in på, att vi faktiskt ska ta hand om ett litet liv och att vi bär ansvar för denna lilla person.
Sedan inser man att man knappt läst någon litteratur om att skaffa barn, knappt köpt något och blir plötsligt ganska stressad, vad händer om jag föder för tidigt ?
Jag tror att nästa alla som går igenom sin första graviditet känner så här, visst är man obeskrivligt lycklig, men det finns dagar då du faktiskt tvekar och det finns dagar som faktiskt är helt vanliga vardagar då du inte tänker så mycket alls på att du är gravid.
Jag känner pyret röra sig ganska ofta och det är en väldigt häftig känsla, ibland stannar man bar upp och njuter av det. Ibland är det nästan som om han/hon försöker kommunicera med oss här ute. Häromkvällen i sängen kunde vi faktiskt se den första sparken, jag låg på rygg och helt plötsligt hoppade en liten del av magen till. Det är som sagt en ganska magisk känsla, det är mycket som händer i kroppen nu ett litet liv som växer och har sig. Det är nog så att man inte förstår hur stort det känns förrän man får möjligheten att uppleva det. Jag känner faktiskt någon slags fantastiskt stolthet över att få bära ett litet liv !
En av Zandras fina foton, tack Zandra !
Sms:a FRISK50 eller FRISK100 till 729 80 så skänker du 50 eller 100 kr.