Jag har ju som sagt skrivit en hel del om snälla Margita som precis fått sin första kull småttingar, ljuvliga små sibiriska bäbisar!

Jag är så otroligt glad för hennes skull, samtidigt gör det lite ont i hjärtat...

Vi hade en så jobbig förlossning & tiden efter var mest fylld av oro för de små.

Av fem kattungar fick vi med oss hem fyra från djursjukhuset, de varnade oss för att alla förmodligen inte skulle överleva, de var så svaga.

Trots att vi kämpade så mycket, vi gjorde verkligen allt vi kunde, så förlorade vi inom loppet av fyra dagar två till.

Jag förlorade min favorit, även om man kanske inte ska ha favoriter får man nästa alltid en liten katt man fastnar lite extra för, det är den lilla som ligger på den röda med huvudet nedåt. Hon var den enda jag bestämde namn på med en gång,

hon skulle hetat sparvöga.

Det är över två år sedan och de fanns inte många timmar i mitt liv, men jag lade ned så mycket energi och kärlek på att hålla dem alla vid liv.

Det gör fortfarande ont och jag kan fortfarande sörja de små som inte överlevde.

 

Sussi

24 augusti 2010 10:09

Man ska ju inte som du skriver välja ut en favorit eftersom man aldrig vet vad som händer men ibland väljer den ut sig själv! Ibland hinner man inte hindra det. Jag förstår att det känns tungt.. Men tänk.. 2 stycken klarade sig :)

Kramisar

http://allt-om-inget.bloggagratis.se

 

Margita

24 augusti 2010 12:16

usch ja Vivi! Jag förstår kanske nu mer än nånsin vad jobbigt det måste varit för dig! Det är det som är det jobbigaste med uppfödning: att ibland går det inte bra. *snyft* men som Sussi säger: du fick behålla två. Man får försöka se det positiva. Även om det känns tungt....*kram*

http://sengas.bloggplatsen.se

 

Zandra

24 augusti 2010 16:39

Det är alltid sorgligt att förlora älsklingar. Både stora som små. De man känt länge, och de man inte känt lika länge.
Man får självklart sörja, men man måste också påminna sig själv över att vara glad för de som lever och mår bra. Jag vet att du gjorde ditt yttersta. Tyvärr hjälper det inte alltid, och det är naturens gång.
I framtiden kanske det kommer en annan liten sparvöga någon annan stans ifrån som behöver en plats i ditt hem och hjärta.

Vi förlorade för några år sedan en fantastisk liten katt, Sammelie. Men hon lämnade plats för någon som kanske behövde det bättre. Skorpan var en utmobbad och rädd liten katt när hon kom till oss. Hon behövde ett nytt hem, och när Sammelie lämnade oss fanns en plats för Skorpan.

http://drak.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är något speciellt med de där första.... Första tårtbiten Första steget Första resan ..... Första karusellen !!                    Det kommer inte bli det sista .... speciellt det lilla parisehjulet Emil älskade ...

Jag har gått upp något kilo och det är nog för att mitt hjärta blivit så tungt så tungt. Jag tror mammahjärtan ofta väger tyngre än andras..... (och vissa pappan-hjärtna med så klart). Det är en massa spännande på gång i våra liv nu och mycket av d...

Semester.... ahhhh ljuvliga semester.... typ! Okej jag får faktiskt vara liiite bitter att hösten började samtidigt som min semester och för att det faktiskt är lite svårt att slappna av när man förbereder för flytt. Dessutom så fick vi ställa in...

Jag läste just en fantastiskt sorglig krönika av Staffan Landin (läs den gärna här). Den handlar om flyktingfrågan och framförallt om det orimliga hat den frågan väcker och troll .... jävla troll. Jag har ingen sympati för de människor som via r...

.. SER JAG UT NÄR JAG FÖRSÖKER GÖRA SIT-UPs.....