Det är inte okej, det är inte okej någon stanns, jag blir så arg att jag nästan gråter.

Sådant här får inte hända !

Det måste införas tydliga lagar och hårda bestraffningar för de som sprider hat via nätet. Det är inte okej att två flickor trakasseras på detta sättet.

Föräldrar måste ta tag i det , skolan måste ta tag i det och de barn som utsätter andra barn för detta måste få veta att sådant beteende ger konsekvenser.

Dessutom borde facebook ta ett ansvar och se till att de som skriver så avskyvärda saker till andra borde spärras oavsett ålder!!!

Naturligtvis mår inte de barnen bra som mobbar andra, men det gör det inte okej. När ska samhäller (regeringen) inse att ungdomar idag mår allt sämre och behöver hjälp, vi behöver duktiga kuratorer, kompisstödjare & psykologer!

Sedan förstår jag verkligen inte hur vuxna kan blunda för barns/ungdomars beteende. Dessa tjejer som blev utsatta blev det inte bara via nätet utan tillslut även fysiskt medans vuxna gick förbi!

Fy fan ! Lova mig att ni därute aldrig bli sådana, ser man ett bråk behöver man inte alltid ingripa själv, men man hämtar åtmindstone hjälp !!!!

Vi vuxna kommer alltid ha ett större ansvar än barn & ungdomar !

Jag kände at jag var tvungen att skriva en rad eller två angående Bin Ladins död. Vi pratade mycket om detta i helgen och jag kände att jag ville dela med mig lite av de tankarna.

En man som har dödat tusentals människor har dött och visst har nog världen blivit lite säkrare att bo i.

Obama säger att rättvisa har skipats och visst, jag kan hålla med om att det kanske kan ses som rättvisa att mannen som dödat så många själv har dött.

Det finns ändå något obehagligt med att man firar en människas död på det sättet som många amerikanare gör.  Visst kan man få känna att rättvisa är skipad, men den otroliga glädjeyran över att en person (hur ond han än var) är död, har jag lite svårt att förstå.

Efter terrorattacken mot Twin towers firade USA-motståndare på gatorna och vi förfärades & fördömde. Nu gör ju amerikanerna lika dant, visst det är inte riktigt samma sak, 1000 oskyldiga vs en riktigt elak man, men det är ändå död vi firar.  

Dessutom så retar det ju upp USA-motståndarna som sörjer Bin Ladin ännu mera. Av samma anledning förstår jag inte varför man skulle publicera bilder på Bin Ladins död.

Hat föder bara mer hat som föder mer hämnd.

Vad har ni själva för åsikter ?

Sjukdom och sorg önskar man ingen,

men det gör lite extra ont när det drabbar någon man står nära.

Du är en av de mest fantastiska kvinnor jag känner,

du är omtänksam, klok och stark.

Du är en person vem som helst hade varit stolt över att kalla vän !

Jag vet att vi inte säger detta ofta, men jag älskar dig !

Jag tänker en massa på dig & finns här om du behöver mig.

Ibland önskar jag att jag var bättre på att följa mina egna råd,

för jag ger faktiskt rätt goda råd ibland !

Jag skrev detta för precis ett år sedan och just nu är jag i en period då jag är väldigt missnöjd med mig själv, ska försöka sluta vara det !

Skrev en kommentar till Malin-helena

och kom på att jag ville spinna vidare på det jag skrev hos henne....

Varför känner man så ofta att det man gör inte är tillräckligt ?

Det kan inte bara vara jag som upplever det , eller ?

Känslan när du tränat: "10 min. till hade nog varit bra, jag skulle nog ha ..."

Maten du lagade " Det var gott men kunde behövts liiiite mera salt..."

"Jag har varit nyttig idag, men jag kunde druckit mera vatten..."

Jag känner så rätt ofta och det är fullkomligt idiotiskt, känslan av att vara otillräcklig och att aldrig nå riktigt hela vägen fram, fyller ingen  funktion.

Jag har ju redan lagat maten eller tränat, jag kan inte backa bakåt!

Det enda jag möjligtvis kan göra är att ändra ngt nästa gång jag tränar/laga mat, men att inte känna att det man gör är tillräkligt är onödigt!

Nepp nu ska jag gå ut i mina snygga stövlar (inviger säsongen idag) &

min snygga outfit från de högkvalitativa varuhuset Gekås.

Jag ska sträcka på ryggen och inte tänka på det jag kunde gjort bättre utan det jag har gjort som är bra !!!

Jag råder dig att göra detsamma !! 

Den där kabakande & kakätande tjejen är inte så dum ändå ...

Det har skrivits en del artiklar om näthat i Expressen, senast nu om Rebecca Black.

Hon har lagt ut en musikvideo på nätet och har fått otroligt mycket hatiska kommentarer om sig själv och videon.

Det kanske inte är varken världens bästa låt eller video, men jag förvånas över hur männsikor beter sig ute på internet, skyddade bakom dataskärmarna.

Människor blir verkligen riktigt jäkla "modiga" när de känner sig anonyma och verkar tycka att "skriver man ngt sånt/lägger ut ngt sådant" får man skylla sig själv.

Jag tycker det är fruktansvärt och vi stöter på detta beteende allt för ofta.

Jag har en jätte gullig bloggis som faktiskt råkat ut för detta nyligen.

Hon skrev ett inlägg som hon började med "ta det jag skriver med en nypa salt"  och sedan brakade det loss i kommentarsfältet.

Visst kan hon ha trampat på ett par ömma tår och jag tycker självklart att man kan vara kritisk och även kritisera, men gör det på ett vettigt sätt !!

Att gå till personangrepp och skriva saker som "är du dum i huvudet" leder ingenstans utom till irration, sårade känslor och att personen inte tar åt sig kritiken!

Jag kan läsa inlägg ibland som gör mig fly förbannad, jag brukar då lämna en kritisk kommentar som kan vara vass, men jag håller mig alltid till ämnet och antränger mig för att den ska återknyta till texten i inläggen. Jag är heller aldrig anonym i en sådan kommentar för jag tycker det är lite fegt.

Kritik är helt okej, men all form av näthat hur arg man än blir

tycker jag är oerhört lågt !

"Bring it on...."

Vad mycket roligt man kan hinna med att prata om på en fikarast.

I dag pratade vi bland annat om fetischister och naturligtvis var det ju jag som lyckades komma in på ämnet. 

Jag kom på att jag faktiskt träffat rätt många personer med olika former av fetischism, i princip alla har varit män.

Jag har träffat män som haft:

Stövelfetischism

Skofetischism

Hårfetischism

Fotfetischism

En kille som verkligen gillade knän & armbågar

och knasigast av allt är en kille som gillade när man gick på honom, helst med skor.

Jag är inte fördomsfull och tycker det mesta är okej om man inte gör någon illa, men jag har kanske lite svårt att förstå den enkla frågan: "varför???"

För egentligen har väl just fetischism en koppling till det sexuella ?

Har ni någon fetischism eller stött på någon form av fetischism ?

Vilken är den konstigaste fetischism ni stött på ?

Om jag skulle ha någon av Fetischism skulle det vara skor & stövlar!    

Jag läste precis en artikel i AB om att många kvinnor inte vill ha sex för att de känner sig för tjocka /oattraktiva.

Detta är ju faktiskt otroligt sorgligt, är det någonstanns man borde kunna glömma bort sina komplex, så är det väl i sovrummet med den man/kvinna man älskar.

Samtidigt är det en liten del av mig som förstår dem, sexig & sex hör ju liksom ihop, men jag tror det är synen på vad som är sexigt som det är fel på.

I filmen "Lyckan, kärleken & meningen med livet"  säger huvudkaraktären Liz något så otroligt bra. I en scen som utspelar sig på en pizzeria klagar unga Sofie på att hon gått upp i vikt, Liz kollar henne i ögonen och säger:

"Män bryr sig inte som vi, har en man någongång gått ut ur rummet

när du stått naken framför honom?"

Ja, där har vi det... det är faktiskt vi som oroar oss mest, det sitter mer i vårt huvud än i vår partners.

Det våran partner kan göra att är att ge komplimanger och verkligen visa hur mycket han/hon vill ha er ... och naturligtvis fungerar även det vice versa.   

*Lets talk about sex baby...*

Man är ju alltid mycket bättre på att ge råd än att följa dem   själv är jag speciellt dålig på att följa mina egna råd, men nu ska jag göra ett försök.

Ni som följt mig vet att det finns något i mitt liv jag inte trivs med, något som ger mig väldigt dåligt självförtroende och tar mycket energi.

Jag har ju tidigare skrivit om att man är ansvarig för sin egen lycka och nu tänker jag göra ett försök genom att helt enkelt låta problemet i mitt liv ta mindre plats.

Jag insåg nämligen häromdagen att jag har för få fritidsintressen, min vardag består i princip av att:  jobba, träffa vänner/släkt och kolla på film/TV.

Jag vantrivs egentligen inte med detta, men det gör att problemet i mitt liv får alldeles för stor plats. Detta eftersom jag inte har något annat att koncentrera mig på, det blir ju det ämne jag oftast pratar om och tänker på!

Så nu ska jag i slutet av månaden skaffa ett klippkort och pröva Zumba och sedan ska jag kolla på lite kvällskurser, kurser som jag både är intresserad av och som kan se bra ut i CV:t   

Mitt råd till er därute (och mig själv) är att inte låta problemen ta för stor plats i ert liv. Det är lättare sagt än gjort kan tyckas, men jag tror faktiskt att en ändring av ens tankesätt kan komma långt.

Problemen ska inte få knocka mig så lätt...