Jag har inte riktigt någon inspiration till att skriva idag,

så det får bli en favorit i repris.

Ett inlägg om droger.

Vädret är under all kritik, det är grått & trist ,

jag är helt fruktansvärt trött och omotiverad!

Jag lyckades hålla mitt sockerlöfte i ca 8 timmar... japp TIMMAR!

Så nu gör jag nog så att sockerlöftet får vänta,

det enda löfte jag ger är att inte köpa hem något onyttigt på en månad

och istället satsa den lilla motivation jag har på att komma i gång med träningen.

Nepp en dags som denna gäller det att komma ihåg saker som gör en lycklig.

Detta är lycka för mig :

Resor, vår, maken, katterna, familjen, en varm kopp te, en filmkväll, en bra bok,

roliga serier, härliga vänner!

Vad gör er extra lyckliga en tråkig grå dag och vad motiverar er ?

Det finns en del som alltid avger nyårslöften och de som aldrig gör det.

Vad tycker ni om nyårslöften ?  

Jag anser att nyårslöften är något bra om man inte tar dem på blodigt allvar, ett nyårslöfte ska vara ett löfte som ska handla om att göra det kommande året bättre på något sätt, att förbättra en dålig egenskap man har eller infoga något i sitt liv man saknat eller haft för lite av.

Att ha ett nyårlöfte är att ha något att jobba med, att sträva efter.

Jag vet t.ex att jag inte kommer kunan hålla mitt löfte till 100% , men jag kommer ändå göra mitt bästa för att uppfylla det så gott jag kan.

Sedan kan jag tycka det är lite trist att bara ha löften som: "träna mer , gå ned i vikt, äta mindre godis, sluta röka osv", man behöver ett roligt löfte också !

Själv har jag lovar att träna tvåggr/vecka och att utföra minst en punkt på min Bucketlist.

Min make har lovat att besöka en ny världsdel, ett väldigt bra löfte tycker jag eftersom det säkert innebär att vi bokar en rolig resa 2012.

Afrika lockar, sedan får vi se vad vi har råd med helt enkelt!

Mexico december 2010

Jag har fått en JÄTTEFIN present från företaget jag jobbar på (märk att jag pratar om företaget jag är inhyrd hos och inte de som faktiskt har mig som anställd, jobbar ju för ett bemanningsföretag).

Jag ahr varit inhyrd här i tre år och varje år har jag fått en present och i år fick jag denna snygga lykta:

Jag tycker inte man behöver ge dyra presenter till sina anställda, men något tecken på uppskattning tycker jag man kan ge vid jul. Tyvärr är det många företag som slutat helt med att ge sina anställda julklappar,

visst är det lite hårdare tider nu, men det rimmar illa när cheferna fortfarande lyfter stora bonusar.  

Nej, ett liten present för att visa sin uppskattning är alltid trevligt, sedan finns de ju alltid de som kommer ha åsikter på vad man bör ge till sina anställda, som Elvis t.ex ......   

Klicka på stripparna för att se dem i större format

Vad är det värsta/bästa ni fått i present av ett företag ?

Det där med bloggevent ...

Jag tycker det verkar vara en himla trevlig grej , men oftast är det ganska nischat.

Antingen vänder de sig till mode-intresserade eller tlll mammor/familjer,

vi vanliga dödliga bloggare utan storbloggar, stort modeintresse eller barn hamnar lite utanför det hela. 

Det är inte konstigt att event blir väldigt nischade egentligen, eftersom det är lättare att få sponsorer om man vänder sig till en viss målgrupp, men man kan ju faktiskt dra ihop en liten bloggträff även om man inte jagar sponsorer.

Detta har t.ex Linda & Mia gjort och jag hoppas verkligen kunna ta mig till Göteborg på deras träff!

Speciellt sedan jag missade fina Fnulans familjeevent som var förra helgen.

Jag har ju även jag funderat lite på att dra ihop något i framtiden, jag är ju en ganska van festfixare.   

Undrar lite hur intresserade folk hade varit och där behöver jag er hjälp ....

- Hade folk hade kunnat tänka sig att betala för boende & mat om man hade ordnat ett förmånligt erbjudande?

Hade en summa mellan 500-800kr totalt för mat & boende?

- Hade man varit tvungen att placera det i mitten av Sverige eller hade det fungerat att ha det på ett litet trevligt hotell i södra Sverige?

- Jag har också funderat lite på att ordna ett lokalt klädloppis där alla pengar går till välgörenhet.

Det är sådant jag funderar på ibland ...   

Jag måste erkänna en sak ... ta bladet ur munnen så att säga....

Jag brukar ganska ofta kommentera de bloggar jag läser,

ibland även när jag trillar över något intressant i en ny blogg jag hamnat på.

Jag läser dock ganska många bloggar & ägnar en hel del av min "bloggtid" till att skriva egna inlägg

(som ni nog har märkt) vilket gör att jag inte alltid går tillbaka och kollar om man har fått svar.

Vissa bloggportaler skickar mail om du får svar på en kommentar, men bloggplatsen har inte denna funktion.

Dessutom tycker jag ärligt talat det är trevligare att få svar i min egen blogg.

Själv svarar jag sällan på frågor eller följer upp via min blogg utan går alltid in och lämnar svar hos den som lämnat kommentaren.

Personligen tycker jag det är trevligare.

Om en person bara svarar i sin egen blogg och aldrig lämnar svar i min, så slutar jag tillslut kommentera. Det blir lite för ensidigt för mig helt enkelt. Jag gillar att ha en relation med de jag kommenterar hos, de visar att de bryr sig genom att ge mig kommentarer ibland & vice versa.

Det finns däremot undantag.... 

Det finns bloggerskor jag beundrar (känn dig träffad Fnulan) som får MASSOR av kommentarer och ändå tar sig tiden att gå in och kommentera andras bloggar, förstår inte hur de hinner eller orkar! Någonstanns finns det ju ändå en gräns på hur många kommentarer man hinner svara på & bloggar man hinner läsa under en dag!

Jag menar inte att det handlar inte om rätt eller fel eller om vett och etikett, men det är så här jag fungerar, bara så ni vet ....   

...coh sedan är det ju en fördel om det GÅR att kommentera....

Hur fungerar ni ?

Nu ska jag ta upp något som jag tror en hel del kan reta sig på.

Jag är övertygad om att vissa av er kommer tycka jag har helt fel,

men läs nogrannt vad jag egentligen menar.

Den senaste tiden har jag tänkt mycket på min uppväxt

som på sätt och vis varit ganska ovanlig och jag har filosoferat en del...

Vår barndom, vår bakgrund & våra erfarenheter i livet formar oss till dem vi är.

De beslut vi tar grundas ofta på tidigare erfarenheter, inget konstigt med det.

Något jag däremot tycker att man ska akta sig för är att låta din bakgrund styra för mycket.

Det är klart att den påverkar och är en förklaring, men jag har otroligt svårt för de människor som i vuxen ålder skyller ett dåligt beteende på att de blivit mobbade som barn eller haft en trasslig barndom.

"Jag är ledsen att jag var otrogen, men jag kände mig aldrig tillräckligt älskad som barn".

Det är en förklaring absolut, men inte en ursäkt.

För att citera en arbetskamrat:"Det finns väldigt få giltiga ursäker".

Ja, du kanske blev mobbad som barn, men precis som Fnulan skriver så kan man ju välja att försöka se de bra sakerna som kom ur den perioden.

Vad lärde du dig om dig själv & vilka positiva egenskaper har du fått ?

Istället för att hela tiden titta bakåt, ta ett steg framåt, för för din egen skull!

Vi har alla ansvar för de val vi gör för de är just våra egna val !

Vi har alla ett bagage, jag har själv en del tunga stenar i mitt, men försöker använda de erfarenheterna till något positivt. Genom de olika saker jag gått igenom har jag lärt mig mycket om mig själv och mina erfarenheter har ibland varit till hjälp för andra.

Så, min uppmaning till er är helt enkelt att titta framåt istället för att gräva för djupt bakåt. Självklart ska inte man gömma undan hemska upplevelser,

ta fram dem , titta på dem, försök förstå dem , men låt dem inte styra er!

Jo jag hade ihjäl en man, men jag var ju full...

Jo jag slog henne, men jag var ju full....

Jo jag snodde lite pengar, men jag var ju full...

Åtalad för fyllekörning? Stackare, du var ju faktiskt full!

Nyligen mildrades en dom från mordförsök till misshandel eftersom gärningsmannen var berusad, detta innebär att att lagen verkar se detta som en giltig ursäkt.

Det är en himla skillnad på ursäkt och förklaring. Fylla/berusning är definitivt en förklaring till ett beteende, men ALDRIG en ursäkt !

Och om berusning är en ursäkt enligt lagen så vad kan vi då säga om en dålig barndom, dåligt humör och ja ...varför helt enkelt inte skylla på PMS!

Man skäms verkligen över att vara svensk ibland för vad ger detta för syn på svenskar ?

Att vi är okontrollerade fyllehundar allihopa, ja stackars oss !

Jag är ledsen att jag rånade banken,

men jag orkade inte stå i kö och hade grym PMS ....