Jösses...

Det finns ju inte mycket att välja på när man vill ha tag på prisvärda mammakläder!

HM har, men det är ganska begränsat... det är dock den enda butik jag har där jag rent fysiskt kan handla mammakläder, annars är det nätet som gäller.

Jag har dock hittat några sidor...

Zalando

Bonprix

Asos  (helt klart favoriten)

Tradera

Någon som har några andra tips ??

Dock går det ganska bra änså länge att anväda en del av mina vanliga kläder !

Jag har märkt att man kommer ganska långt med vanliga kläder bara de har mycket strech och/eller resår i midjan! Ellos långkjolar är t.ex jättebra och HM vanliga billiga linnen för 49kr är strechiga och bra !

Här är några vanliga kläder som fungerar...

Klänning omlott från Indiska

Kjol från Ellos och 49krs linne från HM

   
Okej detta linnet från GeMina arts är lite för litet nu,
men jag kunde ha det länge och koftan är från Gekås

Fint trick va, har tränat länge ?

Tack finaste Zandra för all tid du lade ned på att ta dessa foton!

Här är några av mina favoriter som fantastiska Zandra tog på mig,

min älskade make och vår älskade lilla bebis mage.

Jag är här i vecka 26 !

Ena stunden sitter man och klappar sin mage, obeskrivligt lycklig över det lilla liv som finns där inne, nästa sekund slås man av tanken "hur fasen ska jag klara av detta?".

Man inser att man inte vet vad man ger sig in på, att vi faktiskt ska ta hand om ett litet liv och att vi bär ansvar för denna lilla person.

Sedan inser man att man knappt läst någon litteratur om att skaffa barn, knappt köpt något och blir plötsligt ganska stressad, vad händer om jag föder för tidigt ?

Jag tror att nästa alla som går igenom sin första graviditet känner så här, visst är man obeskrivligt lycklig, men det finns dagar då du faktiskt tvekar och det finns dagar som faktiskt är helt vanliga vardagar då du inte tänker så mycket alls på att du är gravid.

Jag känner pyret röra sig ganska ofta och det är en väldigt häftig känsla, ibland stannar man bar upp och njuter av det. Ibland är det nästan som om han/hon försöker kommunicera med oss här ute. Häromkvällen i sängen kunde vi faktiskt se den första sparken, jag låg på rygg och helt plötsligt hoppade en liten del av magen till. Det är som sagt en ganska magisk känsla, det är mycket som händer i kroppen nu ett litet liv som växer och har sig. Det är nog så att man inte förstår hur stort det känns förrän man får möjligheten att uppleva det. Jag känner faktiskt någon slags fantastiskt stolthet över att få bära ett litet liv !

En av Zandras fina foton, tack Zandra !

För det mesta är det underbart och visst är man så otroligt glad för det lilla knytet där inne...

Jag är också otroligt tacksam för att jag kommit så långt in i graviditeten, att allt ser bra ut och för att jag ändå mått rätt bra genom hela graviditeten.

Det är dock så att det finns dagar man önskar man kunde vara "ledig", det är jobbigt ibland och man är inte konstant lycklig (vilket ofta leder till dåligt samvete då vi har bilden av att gravida kvinnor går och glöder av lycka hela tiden).

- Men man kan äta vad som helst

HA ! Tillåt mig småle...

För det första så kan man inte äta viss fisk eller viss ost och grönsaker kan vara besprutade, sedan kan ju frukt vara skadligt i förstora mängder, mjölkprodukter ska gärna ätas & fibrer, men det är inte det lättaste då detta ger dig magvärk för maproblem har du mycket av just nu. Godis m.m som många tycker du kan passa på att äta innehåller socker ...som ger dig svampinfektioner (för det får man lätt nu.) 

Tillslut återstår väl bara vatten och nötter, men då kan du ge dig på att just nötter är det du kommer börja må illa av   

-Man blir så vacker när man är gravid, man glöder

Jo nog tusan glöder man när kroppstempraturen går upp ett par grader !

Sedan drabbas många av bristningar, finnar, svullnader och håravfall... hemorojder förresten, visst är DET sexigt ...

Nej skämt åsido har jag haft en bra graviditet, jag mådde väldigt illa de första veckorna, men slapp kräkas iaf, sedan dess har jag haft lite ont tillochfrån, men inte så mycket jag kunde haft.

Särskilt tacksam för detta blir jag då vi haft så mycket med katterna & städningen!

Varje dag njuter jag av att vara gravid, men jag tror det är viktigt att veta att det faktiskt är okej att man inte ALLTID är nöjd, glad och lycklig.

Detta inlägget har jag funderat på länge om jag skulle skriva,

men jag väljer att berätta för att det är något man inte pratar så mycket om.

Det är först när du är med om det själv som människor runt omkring dig berättar sina historier.

Det hjälpte mig, jag hoppas min historia hjälper någon annan.

I maj 2012 kom det där lilla extra sträcket på stickan, det kändes overkligt men oj vad glad jag blev.

Först har man lite svårt att förstå att det verkligen är sant, men när dagar blev till veckor insåg man att det var på riktigt, något litet växte i mig och vi skulle bli föräldrar.

I början fick mina föräldrar och närmaste vänner veta, men ju närmare man kom den "säkra" v.12 ju fler fick veta det på jobbet osv. Det är svårt att hålla sådan glädje inom sig för länge.

V.12 kom och gick, jag hade börjat kolla på barnkläder & mammakläder och vi hade tagit bilder på magen sedan v.8

I vecka 13 fick jag plötsligt väldigt ont i ryggen en dag och min mage blev väldigt hård och svullnade. Några kommenterade på jobbet att nu såg jag verkligen gravid ut...

Kvällen kom och smärtan ville inte ge sig, den ökade snarare i styrka och jag började få små blödningar. Jag var förstås fruktansvärt rädd och orolig och pratade med vårduppplysning som sa att allt detta kunde vara normalt, men när jag fick en större blödning åkte jag och maken iväg till akuten.

Väl på sjukhuset fick jag undersökas och det konstaterades att jag fått missfall.

Fostret hade dött några veckor tidigare, men det tog väl ett litet tag innan min kropp reagerade på att jag inte längre var gravid. Var femte graviditet slutar faktiskt i missfall, men de flesta sker innan v.8

Självklart var det förkrossande att gå igenom detta, att förlora en bit av en framtid, ett litet liv, men man tar sig igenom det. Det hjälper att ha fantastiska vänner, familjen och framförallt min underbare make som jag gick igenom detta med, det var ju inte bara jag utan vi som förlorat.

-Det jag dock jag säga om mina erfarenheter är att det inte hjälper att oroa sig, det är inget du kan styra över. Det är inget du gör eller har gjort som orsakar missfallet, det är bara sådant som händer ibland då en graviditet faktiskt är en otroligt komplicerad process.

-Ge dig också tid att faktiskt sörja, det är ett litet liv, en framtid som försvinner och man får vara ledsen trots att man får höra att missfall är vanligt. Ingen kan heller mäta sorg, ingen kan jämför din sorg med någon annans.

-Folk kommer också komma med klumpiga kommentarer, försök stänga dem ute då de flesta ändå menar väl. Hörde så många gånger  "Nu vet du iaf att du kan bli gravid",  det är inget som hjälper då meningen med att bli gravid är att kunna få barn.

-Jag sörjde, men kanske inte så som jag borde, jag bet nog ihop lite mycket och sköt sorgen framför mig som jag är så otroligt br apå att göra. Det är inget som fungerar, den hinner ikapp förr eller senare. I mitt fall kan den fortfarande komma i små omgångar, det är helt okej.

Idag står jag här med en ny babybula.

Jag har självklart varit orolig, speciellt i början av min graviditet och jag har inte riktigt samma galna glädjerus som jag hade första gången, men jag är lycklig.

Vi växer och pyret verkar må bra!

Det har varit ett tufft 1½ år om jag ska vara ärlig, men jag ser fram emot framtiden!

Har ni några frågor är det bara att fråga på, jag lyssnar och jag svarar.

Ville som sagt skriva detta inlägg för att synlig göra något vi inte pratar så mycket om.

Många kramar !!

Nu betämmer jag att det är sommar, fast det just nu är lite mulet!

Det vackra smycket är ett gravidsmycke som kallas Boula.

Det plingar lite lätt när man rör sig och det är meningen att bäbisen ska känna igen ljudet

så att när den kommer ut kan man t.ex hänga smycket på vaggan.

Själv tycker jag mest det är ett vackert smycke och jag använder det varje dag nästan. 

Jag fick det av mina finaste tjejjor !!

Inatt vaknade jag som vanligt av att jag var tvungen att kissa, jag brukade iof vakna kissnödig en gång / natt även när jag inte var gravid, men nu är det verkligen ett måste! 

Inatt hade jag lite svårt att somna om när jag varit uppe, men det var det värt.... för när jag låg där på rygg i sängen kände jag för första gången tydligt små *bump bump* i magen, små små sparkar !   

Jag har kännt en tydligen spark en gång tidigare och visst har man kunnat ana sig till rörelser, men inatt var det tydligt att det verkligen var sparkar!

Jag har hört alla möjligt sorters liknelser när det gäller de första rörelserna, kurr i magen, fjärilar osv... men ärligt talat ... jag tycker mer det känns som att ha en liten fis på tvären som flyttar sig   

Kanske borde vi byta arbetsnamn från pyret till lillfisen.

Hej hej Lillfis!?