Jag har ju skrivit om tiggare innan, läs här, och vill dela med mig av en händelse idag ....

Skriver inte detta för att hylla mig själv, men jag hoppas någon kanske tänker till.

Jag var i en liten ort i närheten idag, är inte där så ofta ärligt talat, bara lite då och då för ett snabbt ärende.

Det satt en kvinna utanför Ica och jag har sett henne där förut, men aldrig haft pengar eller tid. Denna gång gick jag och tog ut pengar, köpte en kopp the och frallor till henne, jag gav henne även en tjuga.

Först tackade hon bara och försökte le, men efter några sekunder såg jag stora tårar trilla ned för hennes kinder. Denna lilla ort är väl inte känd för att ha så många som är trevliga mot tiggare (läs meekatts inlägg här) och jag är ganska säker på att tårarna handlade om att någon för en gång skull såg henne, var vänlig.

Jag hade väldigt svårt att hålla tillbaka tårarna själv och önskade så jag hade kunnat prata med henne, tala hennes språk, tala om att ...ja jag vet inte, att hon var värdefull som människa!

Tala ALDRIG om för mig att tiggarna sitter där i kylan frivilligt, att de tar emot hån, elakheter och blir ignorerade för att de vill. Det finns olika tiggare precis som det finns olika människor, men de flesta som sitter där känner att de inte har något annat jävla val !

Så det så !

Du kan inte rädda hela världen, men alla kan faktiskt gör något

även om det bara är ett hej eller en kopp te! 

Min fina bloggvän Margita skrev ett så starkt fint inlägg om sitt handikapp och gav mig inspiration till att skriva detta.... tack vännen!

De flesta av oss har lärt oss att kompromissa, att det är något bra ! Frågan är bara hur mycket ?

För ärligt talat har jag alltid tyckt jag varit en mästare på att kompromissa, men när man hela tiden väljer bort sig själv och det man själv vill, då är det ju egentligen inte en kompromiss ?

Eller hur ?

Jag kan visst säga vad jag vill och önskar, men hamnar ändå ofta i situationer där jag nästan slår knut på mig för att anpassa mig efter andras behov oavsett om de faktiskt bett om det eller inte.

Jag misstänker att en hel del kanske känner igen sig i detta.

Grejjen är att ingen kommer göra detta åt dig.

Det är något man måste lära sig själv och jag håller fortfarande på att förska lära mig att komma på vad JAG vill och vilka gånger jag faktiskt kan säga nej.

Bara några tankar så här på måndags kvällen!

ATT INTE KOMPROMISSA BORT DIG SJÄLV GÖR DIG GLADARE !

Fick du många paket ? Hade du varit snäll i år ??

Tror de flesta som tittar in här fick paket och hade varit snälla, men jag vet att inte alla som just nu sitter framför en dator är det.... det är inte alla som borde fått klappar under granen.

Jag har aldrig ... eller förlåt , NÄSTAN aldrig råkat ut för näthat och det är väl en av fördelarna att vara en "liten bloggare". Det är ju ändå så att ju fler läsare man har, dessuto fler personer finns det som kan störa sig på vad man skriver.

Mina bloggvänner Fnulan & Meekatt har ju båda råkat ut för elaka kommentarer och påhopp, bloggen vardagssäkerhet har skrivit ett bra inlägg om just fenomenet näthat. Det är ju skillnad på att kritisera det någon skriver & påhopp på personen som skrivet inlägget. Tyvärr verkar många därute inte förstå skillnaden, det tycker det är okej att skriva hemska saker om en person för att det inte håller med om något i texten.

Om du inte håller med om det personen skriver i sin blogg , så kan man ju konstruktivt tala om vad man själv tycker eller varför man inte håller med, det tycker jag är helt okej. Däremot behöver man ju inte skriva vad man själv tycker och lägga till saker som "du är ju dum i huvudet" eller använda en ton som tyder på det. Dessutom.... om du nu skriver något elakt på en blogg, våga stå för det och var inte anonym.

Tyvärr finns det en typ av människor som får något slags kick av att skriva elakheter, det finns också dem som skriver negativa saker till/om andra personer för att själv känna sig som bättre människor...

Har du själv någon erfarenhet av näthat?

Till er som skriver elakheter:

Det är fasen synd om er, har ni inget bättre för er?? Jag säger jag som min mamma "kan du inte säga ngt snällt, säg inget alls" !  

Karma is a bitch and she will bite you ...

Jag är arbetslös & maken föräldrarledig, ändå skänker vi om & när vi kan till välgörenhet.
Denna månaden skänkte vi faktiskt 200kr till Musikhjälpens kamp mot HIV/AIDS, det var fina Videhexan som virkade en söt rosa kondom och sedan fick jag välja hur mycket vi ville betala för den, alla pengar går till MH14.

För mig kändes årets ämne speciellt viktigt och jag ska berätta varför ....

Dags för ett minne...

Jag var 7 år och vi hade precis flyttat, från en söt villa i ett tättbebott Köpingsvik till en stor vacker gård på norra Öland. Som liten var egentligen inte gården det viktigaste även om den var fantastisk, det var ju hönorna och KATTERNA som följde med gården som var mest spännande.

En annan spännande sak var ju mammas nya jobb. Plötsligt skulle hon inte åka iväg och jobba, hon skulle jobba hemma och till vår gård flyttade två personer som var mammas jobb. Lite svårt att få ihop för en 7åring, men samtidigt brukar man inte fundera så mycket i den åldern heller.

Det var "Nisse" och "Lotta" som flyttade in hos oss. Ett trasigt par från Stockholm, med en lång historia bakom sig som de försökt dränka med droger. Dekom till oss nyligen avvanda från droger och med diagnosen HIV. Detta var alltså 1988, HIV var något de flesta hade hört talas om, men inte visste mycket om förrutom att det var något fruktansvärt och de flesta var väldigt rädda.

Detta var alltså min mammas debut i familjehems-världen och jag har många gånger undrar "hur tusan tänkte SOS". Jag är otroligt stolt över min mamma som tog emot detta trasiga par utan framtidshopp med öppna armar och hon läste på om HIV istället för att låta fördomar styra.

Hon måste varit otroligt rädd, men ändå fick jag vara inne ensam med Nisse & Lotta och leka. De var otroligt förtjusta i barn  och vi hade jättekul tillsammans för de lekte med mig som om de var barn (vilket de i vissa avseenden de var pga en trasig uppväxt).

Jag älskade dessa två nya personer i vårt liv och tyvärr gick både två bort i väldigt tragiska omständigheter. Jag tänker dock på alla dem som får denna diagnos idag och vill att de ska kunna få rätt stöd & hjälp från början. Vi har kommit långt, men vi är inte helt framme än och fördomar om HIV lever fortfarande kvar.

DÄRFÖR stödjer jag MH14.

#MH14 #Musikhjälpen #minne #öland #familjehem #barndom #hiv

De finns de som ger ibland

De som nästan alltid ger något , minst ett vänligt ögonkast.

De finns de som aldrig ger av princip och de som tror att allt ihop är organiserad brottslighet.

Tiggarna är de där människorna som många skyndar förbi på gatan, som de undviker att se i ögonen för att själva undvika att väcka det dåliga samvetet.

Nästan alla har en åsikt om tiggare, men hur många vet vad de faktiskt går igenom eller vad de har gått igenom ??

Min personliga åsikt är att man ska vara försiktig med att dömma, människan på gatan kan vara närmare dig än du tror. Det finns massa olika sorters människor som tigger och alla har en egen historia, en egen anledning.

Jag ger! Ibland pengar, alltid en blick och oftast ett leende.

Jag har en kvinna utanför ICA som jag fått lite kontakt med och hon brukar få en liten slant, men hon har även fått kläder och mat, hon har en liten knagglig lista som jag försöker hjälpa till att bocka av. Hon är alltid rar och tacksam för allt hon får.

De som inte ger av princip -okej, eran ensak.

De som inte ger pga organiserad brottslighet - tror ni verkligen det är så ? Tänk efter ... det är inte mycket pengar de får ihop på en dag och även om "bossen" får pengar från flera så ska dessa personer inhysas och få iaf det nödvändigaste ...det kostar !

De som dessutom sett tiggare hoppa in i fina bilar etc etc etc .... hur vet ni att det inte är en vänlig själ eller faktiskt någon anställd på t.ex flyktingförläggning eller liknande som hämtar dem ? Återigen ... man får inte mycket pengar när man tigger i den kontantlösa samhället.

Visst kan det förekomma, men jag tror det är sällsynt.

Bara en liten tanke ....

Om du ger eller inte ... det får du själv bestämma, men jag kan tycka att man kanske ska tänka till ordentligt varför och inte bara köpa argument från pressen/facebook/lösa bekanta.

Det är min åsikt!

Vad är din ?

Precis som många andra har jag börjat tänka ännu mera på miljön sedan jag blev mamma.

Det är nog för att man inte bara tänker på nästa generation, man är faktiskt ansvarig för den också. Jag köper hem mer ekologiskt än innan, jag köper gärna saker på loppis/begagnat och så försöker jag vara så noga jag kan med källsorteringen.

Två bra loppis fynd - Stokke stol och Emmaljunga vagn!

De flesta av oss kan ju faktiskt sortera glas, papper, metall osv och slänga det på olika sopstationer och många av oss tar ju även de större grejjerna till "tippen".  Om man däremot inte har bil kan det ju vara lite svårare att forsla bort större saker eller om man ska tömma större ytor som när du röjjt rejält i trädgården eller röjjt ut ett helt hem eller kontor. Som tur är finsn det ju olika företag som man kan anlita som kan hjälpa till med sådant, som t.ex Junkbusters (älskar namnet ...lite som Ghostbusters hi hi ).

Saken är väl den att jag tycker att alla faktiskt kan göra något. Alla borde ta ansvar på något sätt!

Du kanske inte har råd att bara köpa ekologiskt, men byt ut någon vara, många eko-varor är knappt dyrare än "vanliga". Har du svårt att sortera soporna för att det är långt till en station ? Kolla om det finns en vän eller ett företag som du kan få hjälp av, så du iaf kan sortera ut något,

Vi måste vara rädda om naturen för den får ta rätt mycket ...

Vad tycker du ? Sorterar ni ? Köper ni ekologiskt ? 

Varför? Varför inte?

Jag drar inte ofta upp politik i min blogg trots att jag egentligen är ganska politiskt...

Inte i form att jag brinner mycket ör ett särskilt parti egentligen utan för att samhällsfrågor berör mig och intresserar mig. Hemma har vi alltid diskuterat mycket, Gaza, feminism, äldervård, SD osv osv och jag tycker det är oerhört intressant att diskutera sådana här saker... så just idag blir det lite politik!

För det första.... du MÅSTE rösta !!

Rösta... annars får du smaka min vattenpistol!!

Vet du inte vem du ska rösta på rösta blankt eller allra helst rösta på ett parti som någorlunda stämmer överrens med en hjärtefråga DU har.
ALLA har åsikter på varför man INTE ska rösta på ett parti, men du måste hitta din väg.

Om du dock inte röstar kan du ge fördel på partier vi inte vill ha med och styra vårt land, tänk på det !

Jag tänker dock säga min åsikt om två partier jag INTE kommer rösta på....

1) Självklart röstar jag INTE på SD !!! Rasister eller inte så står inte deras politik för jämlikhet eller rättvisa. Att sedan deras medlemar gång på gång gör bort sig med rasistiska uttalande, döms för våldsbrott m.m ....näää det är inte de personer jag skulle vilja ha i en regering !

2) Kristdemokraterna! Tycker mycket i deras politik är fina tankar, MEN de står inte heller för lika värde eftersom de faktiskt i många frågor har visat att de inte tycker homosexuella ska ha samma rätt som vi andra.

SÅ .... där har ni mina åsikter!

Jag tänker för övrigt avslöja att min röst går till FI (inte förvånande kanske)

De står för jämlikhet och rättvisa. De finns ärligt talat en hel del punkter de står för som jag faktiskt inte håller med om, men jag vill VERKLIGEN ha in dem i riksdagen. Vi behöver dem i riksdagen, en röst som ändå mer än de andra partierna skriker rättvisa och jämlikhet !

Så det var den politiska dosen för denna veckan

Kom ihåg nu att rösta, röstar du inte nu får du fasen inte gnälla över samhällets orättvisor sedan.

// Den rosa feministen

Blev inspirerad av Den tvetydiga mammans inlägg i Sojkas blogg igår.

Det handlade om depression och hur svårt vi ofta har att prata om detta ämne, samma sak är det ju ofta med ångest. Kanske speciellt som småbarnsförälder.... det är helt okej att vi är trötta, samtidigt ska man ju vara så där härligt lycklig med sin lilla familj.

Jag har haft en del ångest i olika perioder i mitt liv och oftast skämts lite för det då jag tyckt att jag haft det allt för bra i mitt liv för att ha något att ha ångest över.
Samtidigt kan du inte jämföra dig med andra för det finns ALLTID de som har det värre och mår sämre än vad du gör, jo så är det ! Detta är dock egentligen inget som borde påverka dig åt varken det ena eller andra hållet, för det enda som betyder något är hur DU mår och VAD du tänker göra åt det!

Det är viktigt att be om hjälp när man känner att man inte riktigt reder ut det själv.

Jag har gått till psykolog och pratat vid två perioder då jag mådde som sämst och det har varit välbehövligt. Framförallt vill jag rekommendera KBT-terapi som fokuserar mycket på hur du kan hantera dina problem och hjälper dig rent konkret att hitta tankesätt och övningar som kan få dig att må bättre.

Jag ska vara helt ärlig och säga att jag haft en del RIKTIGT jobbiga ångestanfall nu när jag slutat amma, först förstod jag inte vart ifrån den kom. Jag förstod inte varför dessa känslor kom nu och funderade först på om jag kunde fått en försenad förlossningsdepression, men sedan kom jag på att ammningen påverkar hormonerna.

Ibland kan det finnas fysiska orsaker till ångesten som plötsliga och kraftiga hormonförändringar.

Visst har sömnbrist och tandvärk hos lilleman spelat in i allt detta, men jag förstod att det var något mer.  

Jag slutade amma för ca 3 veckor sedan och då var det som värst, men nu mår jag redan mycket bättre. Det kan vara lite lättare att hantera ångesten ibland om man vet varför man har den.

Hoppas dessa tankar känns igen av någon eller kan vara till hjälp, bara fråga om ni undrar något !