...på att det evrkligen blir träning ikväll?

Jag ahr ju avrit allt annat än duktig vad det gäller träningen sista tiden.

Jag har sååå dålig disciplin när det kommer till kritan, inte bra alls!

Vi gick iaf en lång promenad igår och idag hoppas jag att jag kommer iväg till gymmet, det blir i så fall första gången på jätte länge och det känns alltid lika jobbigt att börja träna igen efter en lång tids uppehåll.

Härliga planer inför påsken har jag iaf, middag med syster och hennes familj på torsdag, fredag får jag umgås med mina underbara tjejer i vårt lilla "tjejgäng" alias TD Crew (Tea Drinking Crew)

Lördag är inte upplanerat ännu, ev. Gislaved eller ensam hemma, påskdagen blir det förmodligen en familjemiddag hemma hos mamma & pappa!

Vi var förbi en f.d jobbarkompis till min sambo igår! Vi kollade in deras golv, vi ska förmodligen få ett prisförslag av deras företag på att lägga golv i huset... ek 14 m.m  Får vi ett pris under 30 000 för våra 70-75 kvadrat så tar vi det !! Golvet måste ju jämnas till och sånt, det hade varit skönt att få det lagt av proffs, vi kan ju ev. tom få lite pengar tillbaka pga rotavdraget!

Jag längtar så mycket efter vårt lilla hus nu!

Lite läskigt är det iof eftersom jag tror jag kommer få lite lätt lappsjuka av att bo så långt från La stada men det kommer nog uppvägas av trädgård, badkar och EGET hus !!! :D

40 personer har röstat på Drömjobbet, bra jobbat ;)

Resultatet blev:

1: plats = Annat ...de flesta tyckte inte mina alternativ dög ;)      40%

2: plats = Kattuppfödare .... catlovers unite           17,5%

3: plats = Delas mellan Socialsekreterare, delfinskötare & Jobb???  7,5%

Ny omröstning går naturligtvis i påskens tecken.... vad kan ni inte vara utan under påsken??? Har ni ngn rolig tradition ingen annan har ??? Tell me !!!

Kan själv berätta att min mamma brukade gömma våra påskägg, inte så ovanligt kanske men vi brukade få lappar med ledtrådar för att hitta äggen. Det kunde t.ex stå : "Leta i det kallaste stället i huset"   =  frysen, i frysen låg då nästa ledtråd , så höll vi på ända tills man hittade sitt ägg.

Nu för tiden blir det inget äggletande och jag kan säga att jag verkligen saknar det, älskar skattjakter !!!

Min kära bloggkompis (säger man så ??) bloggkontakt låter lite formellt.. :)hursom...

Zandra har skrivit ett inlägg om katthämnd , detta är ju ett fenomen som de flesta kattägare råkat ut för men ingen har illustrerat det så bra som Zandra!

Katthämnd undrar ni (förmodligen icke kattägande människor, ni andra vet precis) katthämn är utkrafsade krukor, nedvälta vasar, hårbollar på mattor, kattsand i hela hallen, uppätna växter osv osv Gå in och läs så förstår ni! ;)

Angelique säger: Va ??? Vem?? Jag ?? Vi ???

Jag är ingen speciellt religiös person, jag tror men inte rakt upp & ned utan lite mer snett och vindligt... närmast står dock kristendomen och buddismen, tron på kärleken och förlåtelsen.

Det finns en dikt, en så vacker dikt som jag nu kommer dela med mig av till er för den har betytt mycket för mig. För mig är denna dikt inte knuten helt till kristendomen heller utan bara till att det finns något större än vi som ser efter oss.

En natt hade en man en dröm. Han drömde att
 han gick längs en strand tillsammans med Gud.
På himlen trädde plötsligt händelser från hans liv fram.
Han märkte att vid varje period i livet fanns
spår i sanden av två par fötter:
Det ena spåret var hans, det andra var Guds.

När den sista delen av hans liv framträdde,
såg han tillbaka på fotspåren i sanden. Då såg han
att många gånger under sin levnads vandring fanns
det bara ett par fotspår. Han märkte också att
detta inträffade under hans mest ensamma
och svåra perioder av sitt liv.

Han frågade Gud om detta, "Herre, du sa att du
aldrig skulle överge mig utan gå vid min sida hela vägen.
Men under de allra svåraste tiderna i mitt liv
har det funnits bara ett par fotspår. Jag kan inte förstå,
att du lämnade mig när jag behövde dig mest."

Herren svarade: Jag skulle aldrig lämna dig under
tider av prövningar och lidande.
När du såg bara ett par fotspår - då bar jag dig.

Det var ett tag sedan jag lade ut nya bilder på mina snyggingar....  Angelique ser ju riktigt förförisk ut på första bilden, hade vi inte kastrerat henne hade ju detta varit ngt för alla sibiriska kattkillar, en bra kontaktannons

- Hej... jag heter Angelique!

Jag gillar långa tupplurer, kyckling och att dricka vatten från handfatet.

...jag ligger inte på en björnfäll jag kramar den istället...

*fniss*

På tredje/sista bilden (som matte arrangerade, trött katt=lätt manövrerad katt)

ser det mer ut som hon säger

-oh no, måndag igen !!!

Athena (mittenbilden) säger inte så mycket, hon bara trollbinder er med sina vackra ögon!

Jag har väntat på ngn kommentar angående 1:a april inläggen, eftersom jag inte hört ngt var det kanske så att jag ändå lyckades lura några med detta inlägget :)

För jag har inga belägg alls för att undulater skulle ha bosatt sig i Sverige och ingen undulat var det jag såg på bilen heller :) April april ... 

Det finns så otroligt mycket Thinpo-bloggar, de poppar upp över allt.

Unga tjejer som har anorexia & andra ätstörningar som ideal , de tävlar i vem som kan bli smalast, ger varandra tips på hur du döljer din ätstörning och säger att det inte är ett sjukdomstillstånd utan ett val av livsstil.

Jag har velat skria om detta förrut men ibland är det svårt att skriva om ett ämne som berör en så mycket, det gör så ont i mig när jag trillar in på dessa tjejers bloggar och ibland blir jag riktigt arg!

Vad de än säger och med de menar jag thinpo-anhängare, proana-tjejer och liknande, så ÄR ätstörning ett sjukligt tillstånd. Att ha anorexia är inte en livsstil utan ett sjukdomstillstånd.

Jag tycker som oftast synd om dessa tjejer som gått vilse i denna hårda värld vi lever i, vi har snevridna skönhetsideal och utseendet är hårdvaluta.

Jag blir däremot riktigt förbannad över att dessa thinpo och proana sidor finns. Jag förstår om man vill skriva om sitt liv, sina upplevelser, bekymmer osv men det finns så många sidor där man tipsar varnadra hur man döljer ,vad jag vill kalla sjukdomen, för vänner och familj!

Där man stöttar varandra i kampen om att gå ned i vikt.

Det har skapats en grupp och en känsla av grupptillhörighet i dessa bloggar/hemsidor där resultatet och vinsten inte kan bli ngt annat än döden!

Jag har själv i min familj en underbar människa som kämpar med anorexia och dessa sidor känns som ett hån mot det hon går igenom och alla andra med ätstörningar, de som kämpar dagligen för att komma ur det!!

Jag önskar bara att dessa unga proana och thinpo tjejer kunde få hjälp eller insde att det behövde hjälp!

För att avsluta med något trevligt så har ju Dove börjat uppmärksamma problemen i samhället och försöker iaf göra ngt åt det. De försöker använda "normala" människor i sina reklamer och om ni går in HÄR  kan ni även läsa om ett projekt de har för att stödja unga tjejer och öka upp deras självkänsla (nästan lite som det vi höll på med i Ellen).

I dagens samhälle där idealen blir allt mer snevridna så låter jag min favorit seriefigur Nemi stå för sanningen även denna gång.

Lär HÄR om dagens sanning!